”Kan jag bota min höjdrädsla själv?”

Fråga:
Jag har blivit alltmer höjdrädd den senaste tiden. Nu vågar jag knappt köra med bil nära kanten på en bro eller när det är ett stup vid vägen. Rädslan blir mer och mer besvärande. Vad beror den på? Finns det något att göra så att det inte blir värre och värre? Måste jag gå till psykolog eller kan jag göra något själv?

Kristina

Svar:
Höjdrädsla kan vara allt från svårighet att stå på en stol eller balkong till att titta ner från en höjd eller utsiktsplats. För vissa räcker det att veta att man är sju trappor upp i ett hus.

Många som tittar ner från en höjd kan först känna obehag i magen och få tankar som ”tänk om jag ramlar eller får för mig att hoppa”. Sedan vänjer man sig och kan njuta av utsikten.

Men för en person med höjdfobi blir tankarna sanna och man drar sig snabbt tillbaka så att kroppen aldrig får en chans att vänja sig. Samtidigt forstätter man tänka tankar som ”det var nära att jag tappade kontrollen, jag ska aldrig mer utsätta mig för obehaget” – vilket man inte heller gör. Man försöker undvika alla höjder och tänker sig in hur obehagligt det skulle vara. Denna inlevelse gör att man redan i förväg känner hur obehagligt det kommer att bli, och tar det då som fakta att det kommer att bli ännu värre om man utsätter sig för det.

Höjdrädsla beror sannolikt på att vi genetiskt lärt oss att akta oss för höjder. Men eftersom det inte alltid är realistiskt att vara rädd för höjder är det bra om vi lär oss hantera rädslan så att den inte inskränker våra liv.

För att försöka träna bort denna rädsla kan du prova att först göra en lista på alla situationer du tycker är obehagliga, från den lättaste till den svåraste. Skriv sedan ner vad du tänker, som att ”jag kommer att tappa kontrollen och falla”. Ifrågasätt sedan hur ofta du har tappat kontrollen och försök svara mer realistiskt: ”Okej, det är obehagligt, men sannolikheten att jag tappar kontrollen är liten. Och även om det är obehagligt innebär det ju inte att det är farligt.”

Ta ett litet steg i taget, som att gå upp på första pinnen på stegen och stanna kvar. Låt kroppen slappna av tills obehaget minskar. Fortsätt säga att ”visst, det känns obehagligt, men det är inte farligt”. Du behöver inte få bort obehaget helt, bara låta det lägga sig lite. Träna sedan steg för steg på det du vill klara av.

En nackdel med att jobba själv är att det kan ta längre tid eftersom man kan bli osäker på hur snabbt man vågar testa och på hur man ska agera och tänka. Det kan vara smart att söka en utbildad och erfaren KBT-psykolog som troligen kan hjälpa dig att bryta obehaget på några timmar.

Kerstin

1