Annons
Kerstin Hellström, kbt-psykologen

Jag vill inte bli svartsjuk

Publicerad 17 Juni, 2011, 9:00

Fråga:
Jag har precis träffat en kille. Vi bor 25 mil från varandra och har träffats två gånger, men flera dagar i sträck. I början var jag inte så intresserad, men nu är jag galet kär. Har tidigare blivit sviken och är rädd att bli sårad igen. Jag är blyg och säger inte mycket medan han gärna pratar mycket och länge. Det känns som att jag inte kan ge honom den respons han vill ha. Nu är jag rädd att han ska tycka att jag inte har det han söker hos en tjej. Han säger ofta att tycker om mig och vill vara med mig, men jag är ändå osäker på om han verkligen menar det. Jag har ett himla kontrollbehov och är gräsligt svartsjuk, men avståndet gör att jag inte kan ha riktig koll.

Nu vill jag veta vad jag ska göra för att inte bli svartsjuk, innan det bryter ut och han får ser hur jag är. I början var det han som ville träffa mig, ringde konstant och skickade sms. Nu är det helt tvärtom. Jag vet inte om det bara är som jag känner, eller om det verkligen är så? Han säger att han är kär i mig. Kan du ge mig lite goda råd?

Viktoria

Svar:
I början av ett förhållande är man nästan alltid osäker, vilket inte är så konstigt. Vad är det egentligen man känner? Kommer det att hålla? Kommer man att bli lurad? Är partnern verkligen intresserad? Hur ska jag göra för att behålla honom/henne? Är det här verkligen sant? De flesta av dessa tankar har säkert farit genom ditt huvud. Men det jobbiga blir när tvivlet slår rot, när man börjar tro att man inte räcker till.

Rädslan att bli ratad finns hos de flesta. Därför är det inte konstigt att man känner sig osäker och svartsjuk. Men tror du att någon blir kvar i ett förhållande för att den andra har koll? Och att han/hon genast glider ur förhållandet om man minskar sin kontroll? Troligen inte. Mitt råd är att du nu fokuserar på vad du själv vill och hur du hoppas att förhållandet ska utvecklas i stället för att fundera över hur du tror att han vill ha det.

Du är också rädd att du inte är den tjej han söker och inte kan ge den respons han vill ha. Samtidigt både visar och säger han att han vill vara med dig. Så vad ska du tro mest på: dina osäkerhetstankar eller vad som verkligen sker? Varför skulle han säga att han vill vara med dig om det inte är sant? Han har haft alla möjligheter att tacka nej till dig men gör det inte. Varför skulle han säga att han är kär i dig om så inte var fallet? Försök se det som verkligen händer, att du tycker mycket om honom och att han väljer att vara med dig.

Kerstin

Annons

Kommentarer

  1. Monica Lundin
    25 Juni, 2011 20:26

    Jag har precis varit med om detta och jag blev dumpad. Vi bor 8 mil ifrån varandra och hade träffats mycket i två månader, hörst via telefon/sms varje dag(i normal mängd) och det kändes nästan för bra för att vara sant. Vilket det också visade sig vara… Jag är inte svartsjuk av mig men i början så känns det som sagt alltid lite osäkert men han sa att han tyckte om mig och absolut ville fortsätta träffa mig. Sen gick han på en fest och jag fick en underlig känsla i magen… Vi hördes dagen efter och det var som vanligt. Nästa dag svarade han inte på sms. Dagen efter det tryckte han bort mig när jag ringde…och jag bröt ihop…sov inte många timmar den natten… Den tredje dagen fick jag ett sms…där han berättade att han träffat en annan på festen och inte kunde träffa mig igen. Det kändes som ett slag i magen… Nu är jag helt knäckt och gråter mest. Över att han var så feg och inte ens kunde ringa och berätta det(det var inte så jag kände honom, som en fegis), över att jag tydligen inte är värd ett schyst avslut, över att jag förlorade en man som jag kände så starkt för och som var så bra för mig, över att jag nu känner mig så förtvivlat ensam. Samtidigt så har jag bara den fina bilden av honom vilket gör det svårare att släppa taget. Tro det hade varit lättare om jag bara hört honom säga det. Det gör förbannat ont, även om jag vet att det så småningom blir bättre så har jag beslutat mig för att ta proffshjälp. Jag känner att jag inte orkar med något sånt här igen och jag känner också att jag blir mer kall och hård för varje gång…och sån vill jag inte vara. Jag har stora förhoppningar om att jag ska få ordning på mitt liv och förhoppningvis nån gång träffa en man som verkligen tycker om mig och som jag kan känna förtroende för. Jag längtar så efter kärlek, men är just nu livrädd för att våga mig på något nytt igen.
    /M

Kommentera?

Kommentera inlägget